onsdag 9 december 2009

Cyklar, bilar, flygplan, ja nästan allt …!!

Intervju med Lennart Mellqvist nov 2009


Ett samtal om Lennarts stora och breda teknikintresse
och hur det blev så.


------------------------------------o-----------------------------------------



Så här ser han ut – för den som inte visste det !



Snurrcykeln


Tandem på höjden


Pajton


Grassklipper


Berend


Framhjulsdriven


------------------------------------o-----------------------------------------

Om Lennart Mellqvist

• Är 63 år …

• Har en examen från Chalmers – civ ing ( maskinteknik ) och dessutom en läkarexamen i Göteborg

• Bor i engelskt radhus nära naturen i Örgryte…

• Jobbar nu på Försäkringskassan som förtroendeläkare…

• Förr om åren har det varit Volvo med motorutveckling i fokus och Sahlgrenska sjukhuset som bl a överläkare vid Jubileumskliniken för cancersjuka…

• Gift med Lena och har två utflugna barn - Erik och Karin…

• Sport men mest teknikintresse – allt ifrån enhjulingar, tvåhjulingar, racerbilar, flyg, skärmflyg mm… men motionerar varje dag ...

• Äter det mesta men gärna italienskt …

• Dricker gärna vin och är med i ett vinprovargäng …

• Läser mest facklitteratur, just nu om termodynamik …

• Har byggt 10-15 cyklar av olika sorter…

• Bil finns – en Volvo naturligtvis - en 945…

• Har cyklat enhjuling precis som HPVS- aren Olaf Johansson i Hässleholm

-------------------------o-----------------------------


Skall vi börja med vem du är ?

-Ja gärna , säjer Lennart, men det är ingen lätt fråga !

Jag kommer ihåg att min mamma sa till mej – Vet Du Lennart att när du var 10-12 år sa du alltid
”Jag vill bli ingenjör ! ”
Ja ,och så blev det !
Men sen har jag ju jobbat som läkare under nästan 30 år och mitt tekniska intresse har funnits vid sidan om mitt jobb !
Men mycket, mycket närvarande hela tiden …

På sitt sätt är jag nog en lite inåtvänd människa – funderar och läser mycket för mej själv … självklart mest om teknik …
Jag skulle tro att folk i min omgivning uppfattar mej som lite formell och stram – karaktärsdrag som nog kanske också syns i mitt jobb som läkare…

Men har du inte en stark tävlingsinstinkt eller instinkt att visa upp dej och dina konster – nya cyklar eller vinna i nån racertävling?

-Nja, både och - säjer Lennart !
Jag har en starkt vilja att söka förstå och utveckla tekniska saker av alla de slag – egentligen helt för min egen skull… inte för att visa upp mej … men konkret skall det vara, cyklar eller nått annat .. Har därför sen länge en egen verkstad med svets och allt …

Sen den andra sidan – jag vill inte komma sist eller ha nån flåsande i nacken när jag tävlar eller rättare sagt när jag tävlade ! Det har blivit mindre på senare år …
Kanske är jag både allvarlig och lite pessimistisk, men en sann tekniker i själ och hjärta …

Min fru Lena vill gärna göra en T-skirt med orden NEJ både på framsidan och baksidan – jag tror hon menar att jag alltid ifrågasätter allt och menar att det inte kan vara på det sättet utan det måste vara så här istället …..

Summa summarum: jag får säja att jag har haft verkligen kul med mitt stora intresse för teknik …och familjen har stått ut i alla år !!!

Kan du gruppera ditt liv i olika skeden ?

-Ja absolut !

Men först vill jag säja att jag kan se min livscykel i två samtidiga skeenden – dels mina olika jobb och dels mina olika tekniska intressen som varierat över åren.

Från början var det Kungälv som gällde. Redan som 12 åring fick jag en trasig ”Vicky Påhäng” av min mamma, som ju visste att jag ville bli ingenjör. Hon blev trots detta förvånad när jag fick igång den …

Sen blev det studier och lumpen i Uddevalla … och inte minst körkortet var viktigt 1964. Mina tävlingsinstinkter fick vädras … ville alltid komma först … springa , köra Lotus eller Formel 3 eller motorcykel …

Och det blev en gymnasieexamen till ingenjör, det blev Chalmers Maskinteknik och civilingenjör och det blev jobb på Volvo med motorutveckling. Men man dras in i lite chefsroller – inget för mej ….så det blev vidare studier …

Det blev läkarutbildning i Göteborg och sen jobb på Sahlgrenska sjukhuset. Jubileumskliniken för cancersjuka … och även där åkte jag in i chefsarbete som överläkare – men det var lättare eftersom jag fortfarande hade patientkontakter …

Det blev väl lite mindre av racerbilar och sånt men istället flygcertifikat och Cessna-flyg – jag var tvungen att på nått sätt också se om jag kunde klara detta med flyg ..

Tiden på Sahlgrenska blev 20 år lång – men familj bildades, barn kom till världen – man blev familjefar – då var det inte att tänka på att hålla på med alla tekniska äventyr jag gjort tidigare … det blev en egen verkstad och cykelutveckling istället …

Och sen ett antal år jobbar jag som förtroendeläkare på försäkringskassan i Göteborg … ett knivigt jobb … men skönt nog inget chefsjobb …
Det blir nog till pension – men man vet aldrig - kanske dyker det upp nått kul …

Hur många cyklar har du egentligen byggt ?

-Ja, det är nog minst 10-15 stycken !
Och dom finns ett av våra två garage - ett är fullproppat med ”vanliga” cyklar och ett är för ”ovanliga” cyklar och såna jag byggt.

Vilken cykel var roligast att bygga och pröva ?

-Det går inte att svara enkelt på för när idén finns är det just den som är roligast.
Men några cyklar som var roliga och intressanta är: en midjestyrd pajton, en hög tvåvåningscykel, några framhjulsdrivna liggcyklar, en bakhjulsstyrd cykel som inte gick att cykla på, en enhjulig giraff där man sitter ett par meter upp med kedja ner till hjulet, en spincykel, en trehjulig transportcykel, en ”vanlig” cykel med två växlar – den ena när man trampar framåt och den andra när man trampar bakåt.
Ja det fanns ytterligare några, men jag kommer inte på alla just nu …

Jag måste ändå få säja att jag inte är nån cyklist utan snarare en sann sökare av ny teknik … låter kanske högtidligt , men så känner jag faktiskt ….

Men jag cyklar till jobbet rätt ofta – bara så du vet …men då blir det på en vanlig hoj …sällan på nån av mina experimentcyklar - det var förr …

Hur kom det sig att teknik kom att bli så viktiga för dej ?

-Ja, det är en lite knepig fråga, som jag inte kan svara på egentligen …
Men det har pågått länge – redan sen barndomen har jag haft ett intensivt intresse att undersöka eller utforska tekniska saker …
”Teknik för alla” i all ära men på 50-talet gällde nog mer ”Populär mekanik” som jag fick av min pappa … Just nu läser jag en teknisk rapport om termodynamik – va vid min ålder – istället för nån skönlitterär bok …

En sak jag tänkt på ! Jag har haft fokus på en sak i sänder och trängt in i det tekniska problemet så långt jag har kunnat … Sen har jag kommit in på något nytt – så har det nog varit hela tiden …
Men tveklöst har jag fått jobb och glädje av mitt intresse …det låter kanske larvigt – men det är kul att uppfinna och upptäcka …

Ja, som du märker har jag alltid haft nått tekniskt på gång – får erkänna att det har blivit mindre cyklar på senare år och istället lite skrämflygning och flygning med en liten motor på ryggen ….

Verkar livsfarligt…. ??!!

-Nä, så får man inte tänka då skulle man inte göra nått ….Och rädd har jag aldrig varit …

Vart är du på väg nu ?

-Ja, jag är nog på väg in i en lite lugnare period av mitt liv – ser faktiskt fram emot pension även om jag inte riktigt vet när jag vill börja bli pensionär …
Men resa utomlands mer vill jag göra ….

Mitt teknikintresse har dock inte mattats men det är mer teorier nu än praktiska experiment …



Claes Unge HPVS

söndag 6 december 2009

HPV av bästa märke...



Här en cykel kombinerad med en arbetsplats som också har el support. Denna fyndiga konstruktion återfinns varje dag utanför den jättestora fiskmarknaden i Lagos i Portugal.
Tusentals knivar skall slipas varje dag så att kunderna skall få det dom vill ha inne på fiskmarknaden …
Skärsliparens cykelslip ger jobb och vassa knivar …

Claes Unge

tisdag 12 maj 2009

Mr HPV Sweden - själen och hjärtat

Samtal med Mats Nilsson - som startade vår förening. HPV Sweden, som den hette från början.

Ett telefonsamtal om HPVS historia och om vad Mats gör nu och om lite annat. Mats Nilsson berättade för Claes Unge


-------------------------------------o----------------------------------------


-------------------------------------o-----------------------------------------

Sammanfattning: Allt började med Mats och hans stora intresse för HPV och ett besök vid VM för liggcyklar i Wolverhampton 1991. Det inspirerade honom att skriva ännu fler TRAMPKRAFT och senare att bilda vår förening .

På grund av sina unika insatser är Mats nu hedersordförande!

Slutligen kan man konstatera att Mats fortfarande verkligen har många idéer och synpunkter, det är ett lovande tecken, kanske kan vi hoppas en återkomst ...

--------------------------------------o------------------------------------------


Om Mats Nilsson:

- Är 45 år gammal.

- Född och uppvuxen i Norrland.

- Utbildad 4-årig Teknisk El-Tele.

- Har jobbat med underhåll av försvarets radiotelemateriel i Umeå.

- Jobbar nu som teknisk lärare i underhåll av radiomateriel vid FMTS - Försvarsmaktens Tekniska Skola - i Halmstad.

- Bor i Stamnared - en liten by 17 km norr om Varberg

- I en villa med uthus med plats för alla cyklar och lite betesmark.

- På landet, i ett öppet och lite backigt landskap.

- Är gift med Maivor sen 2004 och har två barn (Markus & Matilda) och ett bonusbarn Mimo och 30 får, som Maivor sköter.

- Äter allt, nja, gärna lax eller köttfärsrätter med pasta eller ris + chokladpudding (mmmmmmm….)

- Dricker gärna O´boy eller julmust.

- Har just läst ”The third lynx” av Timothy Zahn.

- Cyklar: Finns totalt 15 stycken i familjen ! Mats har sju varav fyra är liggcyklar – en Roulandt, en Lightning P38 , en Easy Racer Gold Rush och en Challenge Mistral.

- Övrig i familjen: Maivor har en Kettwiesel & Bjällby, Mimo ett hemmabygge och en Hase Trets – påhängsliggcykel.

- Bil: Renault Megane , tyvärr behövs den för pendlingen till jobbet. Bil in till Varberg och sen vidare med tåg till Halmstad.


-------------------------o-------------------------------------------------------


Mats i Sydsvenskan 1998.


Hallandsloppet 2004. Foto J-I Ljungberg



Mats cyklar, från vänster Roulandt, Lightning P-38, Challenge Mistral, Easy Racer Gold Rush. Foto Mats Nilsson


Maivors Hase Kettwiesel med Trets påhängscykel och Bjällby med barnsits. Den lilla liggcykeln är ett hemmabygge till Mimo. Foto Mats Nilsson

---------------------------------------------------------------------------------

Hur började det egentligen?

”Så här var det nog: Det startade 1989/1990 när jag började intressera mej för liggcyklar. Jag gick med i IHPVA - International Human Powered Vehicles Association.”

”Jag insåg att det fanns en hel del därute i världen. Internet låg i sin linda så det var gällde att läsa cykeltidningar för att hitta information. Det var framförallt i USA det rörde sig. För att få den information och de broschyrer jag ville ha brukade jag skicka med en dollarsedel – det hjälpte ofta”

Efter ett tag insåg Mats att det kanske fanns fler som kunde vara intresserade av informationen. Mats tog kontakt med de svenska medlemmarna som fanns i IHPVAs medlemsförteckning. Intresse för en svensk förening fanns, visade det sig.

För Mats egen del kom det stora lyftet med VM för liggcyklar i Wolverhampton sommaren 1991.
Mats kände : ”Men wow – det här måste missioneras om”.

”De första 7-8 åren arbetade jag helt ideellt men till slut blev frimärkskostnaderna övermäktiga. HPV Sverige bildades formellt år 1992 med TRAMPKRAFT 1:1:92 som började komma ut 1992. Från början hette klubben HPV Sweden men på inrådan av någon
( Henry Riedel ? ) bytte vi till HPV Sverige.

” Med hjälp av Bengt Hedbjörk formaliserade vi klubben, skrev stadgar och fick på det sättet tag i föreningsfrimärken. I mitten av 90-talet tror jag det var. Bengt och jag hade även kamp med Vätternrundan som då på tämligen luddiga grunder stängde oss ute.”

Mats summerar: ”Det var en härlig och intensiv tid med cykling, jobb, cykling, jobb och ett och annat nummer av TRAMPKRAFT och många kontakter med andra cyklister ……………….”

Varför slutade du i juni 2007?

Mats funderar. ”Jag hade nog under ett antal år egentligen känt ökad frustration över att inte hinna med eller orka med allt jag ville. Under de sista åren var det i mångt och mycket andra som hjälpte till att föra HPVS skutan framåt. Ett stort tack till alla mina kompisar – ingen nämnd och ingen glömd. Alla gjorde ett förnämligt arbete. De har förtjänat ett tack flera gånger om!”

Men också sådana viktiga saker som att Maivor kom in i hans liv och nya arbetsuppgifter på annan ort betydde mycket.

Så här gick det till: ”Maivor och hennes dåvarande make Misse var tidigt medlemmar. Och Maivor var sen ett antal år föreningens kassör och förde medlemsregistret. 2003 skulle jag cykla ner till HPV WM i Friedrichshafen i södra Tyskland och på vägen var det en liggcykelträff i Göteborg.
På vägen söderut från Göteborg passerade jag Maivor, som nu var frånskild. Det sa ”klick” – om det inte omedelbart, så var fall det lite senare. Jag skrev ett brev och det visade sig att hon haft liknade känslor – så på den vägen är det – ja alla tycker detta är romansiskt – visst är det?” skrattar Mats med Maivor i bakgrunden.

”Det var en stor lättnad att kunna lämna över till en ny ordförande och bara bli suppleant vid årsmötet i juni 2007!”

( Den nya styrelsen utsåg omgående Mats till Hedersordförande, som tack för hans insatser ! )

Hur är det nu?

”Onekligen lugnare”, säjer Mats! Men detta innebär inte att han slagit sig till ro med det lugna lantlivet.

Mats har synpunkter på HPV Sweden. Han tänker – tror jag - på e-post-listan och undrar varför medlemmarna inte pratar direkt med varandra utan att blanda in samtliga medlemmar.
En tanke som Mats lyfter fram är: Tala är silver och tiga är guld! Han tror att om folk kunde sansa sig och skriva längre inlägg istället för så många korta då skulle han nog orka och hinna med att läsa inläggen på e-post- listan.

Och teknik-debatten om elmotorkoncepten. Han känner tvekan. ”Människan är bekväm, så risken är stor att det blir liggcykelmoppar av det”!

Mats tar också upp att fokus nu har kommit ligga på annat än liggcykling till exempel på trafikmiljöer och liknande frågor. ”Nog så viktiga frågor,” tycker Mats, men menar att det istället borde vara CFs och SCSs uppgifter att driva dessa frågor. Han tycker det är olyckligt att tre cykelföreningar nu jobbar med samma frågor. ”Men jag är kluven” , säjer han – ”för samtidigt skäms jag över hur dåligt CF och SCS gör sina röster hörda! Vi kanske har en funktion att fylla, trots allt!”

Vad har du för cyklar?

Roulandt – 1986, som mest sparas som cykelhistoria!
Den är den första serietillverkade liggcykeln i modern tid. Idag hopplöst passé men den har sin charm!

Lightning P-38 1989 köpt begagnad. Ett antal sprickor i ramen behöver lagas – silverlod – hjälp sökes! Den får säjas ha gjort sitt efter 60 000 km varav 47 000 med last på långturer.
En favorit! Hade plånboken tillåtit skulle det bli en till. Den är mycket välbalanserad och en verklig klassiker i cykelvärlden.

Easy Rider Gold Rush 1994. En glidarcykel som aldrig fått bekänna färg hos mig. En riktig klassiker men vägarna runt Stamnared är tyvärr inte lämpade, så den vilar mer eller mindre permanent.

Challenge Mistral 2003. Efter diverse anpassningar har den kommit att bli både min vardagscykel och långfärdscykel. Nästan lika skön som Lightning men betydligt smidigare att transportera och på långfärd.

Slutligen: jag har också en Itera Plastcykel, en MTB samt en minicykel, som jag någon gång i framtiden tänkt bygga om till liggcykel.

Du cyklade jättemycket förr! Hur är det nu?

Fakta : Mats cyklade väldigt mycket under hela 1990-talet. Hans Lightning rullade 60 000 km. Enbart 1993 körde Mats 725 mil - 51 dagar långfärdscykling kors och tvärs i Sverige och utomlands.

Mats säjer: ”Jag känner stundtals ett enormt sug efter att få cykla långt, men familjeliv kommer i första hand. Så det får bli drömmar just nu…”

”Cyklingen ligger nu på pinsamt låg nivå. I fjol cyklade jag en (1) gång. Maivor pratar om att vi borde komma igång med cyklandet i år och eventuellt göra en långtur. Den som lever får se” , avslutar Mats.

Vad tycker du har varit roligast ?

”Ja, det är nog att liggcykelintresset tagit fart trots att det inte är i den omfattning jag trodde för några år sedan. Men ändå …”

Och vad har varit negativt?

”Två saker. Det första är alla intressanta liggcykeltillverkare och tidningar som har försvunnit”.

”Det andra är att föreningen inte expanderar mer. Det sistnämnda kanske är nått som ligger i tiden eftersom många andra nationella HPV- föreningar också står och stampar på ungefär samma medlemsantal”.

Det kanske hänger samman med att vi inte har nån i Sverige som tillverkar och regelbundet säljer liggcyklar, frågar jag – ”Jo, det kanske det gör”, menar Mats …

Vår tidning TRAMPKRAFT är din skapelse – den läste jag själv med stor behållning ….

Mats anser att det idag skulle vara en blogg men när han började var det papper som gällde för att föra ut information. ” Det gällde att fylla tidningen med så mycket intressant material som möjligt! ”

”Fortfarande är jag en sådan som hellre läser på papper och har synnerligen svårt att kasta alla fina cykeltidningar, vilket märks hemma. Kanske Cykelmuseet på Varbergs Fästning kan vara intresserade av en del.”

”Jag har tyvärr tappat bort några av våra senaste nummer av TRAMPKRAFT på papper. Snyft, snyft” … säjer Mats …

Vad saknar Du nu? Debatten eller ? ….

” Nä, frågan är fel ställd! Det är tid som fattas – tid att engagera mig mer och cykla mer. Men min filosofi är – det är bättre att ta det lugnt än att göra en halvmesyr!”

Men Mats kanske kommer tillbaka – engagemanget skymtar fram, tycker Claes sig märka.

Hur ser Du på framtiden för HPV Sweden?

”Det är klart HPV Sweden har en framtid”, menar Mats !

”Klubben har breddats med medlemmar som har vikcyklar och andra alternativ”.

”Men trots detta är jag mest inne på om vi borde ha en svensk liggcykeltillverkare. Det skulle ha stor betydelse”.

”Jag har under åren sett en del koncept ( mot tystnadsplikt ), som skulle stått sig väl i konkurrensen. Men ännu har tyvärr inga konkreta resultat nått . Jag tror - avslutar Mats –
att Rolf Åkerberg är den som är närmast en fabrikation – även om det bara är enstaka exemplar varje gång! Nu hoppas jag att någon rättar mig, det finns fler som tillverkar i mindre skala.”

Text Claes Unge

måndag 11 maj 2009

UCI inför hårdare regler



Felt DA. Snabbaste UCI legala cykeln 2008

I sin iver att hålla cykelsporten "ren" har UCI börjat tolka sina egna regler hårdare. De cyklar som drabbas den här gången är tempocyklarna som de senaste åren blivit mer och mer strömlinjeformade. Den officiella förklaringen att cykling inte i första hand handlar om teknik utan om prestation låter ihålig med tanke på att sporten inte lyckas få bukt med dopningen. Vi som kan vår historia vet att UCI är bakåtsträvare som inte drar sig för att förbjuda allt de inte anser vara "äkta".

Läs mer i en artikel i NY Times (på engelska)

söndag 5 april 2009

Liggistkläderna har kommit!


Bild framifrån

Liggistkläderna anlände i veckan med UPS. Först upplevde jag färgerna som för starka men nu tycker jag att de stämmer väl överens med förhandsversionen. Passformen är bra även om byxorna är i tajtaste laget över knäna.
Ser verkligen fram mot första turen med nya klubbdressen. Nu känns det som att vi är en riktig cykelklubb!

fredag 3 april 2009

Återförsäljare av velomobil i Sverige!


Sunrider

Sveriges första återförsäljare av velomobiler blev Westlings Cykel i Stockholm. De säljer sedan årsskiftet Sunrider förutom Christiania Bikes som saluförts sedan 2004. Sunrider kan fås med el-assist som hjälper till upp till 45 km/h. Förhoppningsvis blir det här början till ett ökat intresse för velomobiler i Sverige. Vågar man hoppas på en Sunrider i "SM i Cykelbil" i höst?

Länkar:

Sunrider (på holländska)